Herr talman! Det är mycket intressant att höra hur
viktiga de här frågorna är. Problemet är att jag har
hört det under så där 30 år. I maj 2002 fyller jag 32 år
i Sverige. Det har inte gått en dag under dessa år utan
att jag på ett eller annat sätt har stött på det här pro-
blemet. Samtidigt har jag hört enormt långa och
enormt ordrika tal om hur viktigt det är att göra nå-
gonting. Men min djupaste övertygelse är att det är
pansarna av regler och bestämmelser som håller
människorna utanför.
Jag träffar ofta de här människorna. Några av dem
hade fått jobb under den senaste högkonjunkturen. Nu
kommer de tillbaka till arbetslösheten - sist in, först
ut. Det är en regel som slår oerhört hårt mot unga
människor som inte har lång tid på olika arbetsplat-
ser, mot kvinnor med svag position i arbetslivet och
mot alla invandrare.
Jag har själv fått uppleva detta direkt på skinnet,
så jag vet vad det betyder. Hans Andersson minns att
vi träffades första gången när jag kom tillsammans
med en grupp arbetslösa invandrare för att tala om
förslaget om den nya lagen mot etnisk diskriminering
i arbetslivet, dvs. när denna var bara ett förslag.