Hoppa till innehåll
Offentia
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: Offentia.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja Offentia

Utforska Offentia · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95

BRITT BOHLIN (s), 1994-05-04 (riksmöte 1993/94).

Kort sagt

BRITT BOHLIN (s) talade i riksdagens kammare den 1994-05-04 om Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95. Anförandet är 1 161 ord (cirka 6 min läsning). Det är inlägg 51 av 64 i debatten.

Källa: riksdagens protokoll · Period: 1994-05-04, riksmötet 1993/94

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag vill börja att instämma i Göthe

Knutsons ord. Socialdemokratiska

försvarsministrar ägnar sig inte åt personangrepp,

det är alldeles rätt. Socialdemokratiska

försvarsministrar sköter sitt viktiga uppdrag med

värdighet. Det hade jag önskat att

försvarsministrar av alla kategorier hade gjort.

Herr talman! Det svenska försvaret blöder. Det är

en hemsk syn för oss som känner ungefär som en

fackföreningsordförande i

Transportarbetarförbundet, Charles Lindley,

uttryckte det redan 1905. Han sade: Giv oss det

land vi vill ha, och vi skall, vid Gud, försvara det!

Aldrig har jag hyst så starka tvivel och så stor oro

över vår förmåga att på sikt göra just detta. En

''icke-politik'', en politik som präglas av månandet

av strikta partiintressen, har för första gången i vår

svenska historia präglat hela totalförsvaret.

Hur ofta har inte generationer av försvarspolitiker

före oss fått jämka och förhandla, först i det egna

partiet och sedan med de andra, för att uppnå en

av politikens allra svåraste konster: att skapa breda

lösningar, samförstånd, i för detta land så centrala

frågor som rikets försvar?

Priset har tidvis varit högt. Men målet -- en samfälld

svensk röst -- har varit värd den striden. Så har det

varit; en av de finaste och svenskaste av traditioner.

Det gör därför litet ont att se att goda krafter i

försvarspolitiken nu gör totalt ''eld upphör'' för

Anders Björck och Moderaterna, ett parti som

aldrig i modern tid har orkat med den mognad som

förhandlingslösningar faktiskt kräver, utan alltid

ställt sig vid sidan av. Nu är det de som skall axla

detta ansvar. Det är ett parti där de är så rädda för

förändringar, att om det hade fått råda hade vi haft

kavalleriet kvar.

Sture Ericson har tidigare berört resultatet av

denna politik -- en sorts osynlighetspolitik, som nog

hade tett sig roande i en såpopera, men som i

försvarspolitiska sammanhang enbart är tragisk och

ödesdiger.

Jag vill belysa några av de punkter som vi

socialdemokrater önskar få gehör för.

Flygvapnet har ansvar för vår högst prioriterade

uppgift: luftförsvaret. Utöver detta kan man nämna

incidentberedskap, m.m. Denna prioritering av

luftförsvaret har kommit till uttryck på många sätt.

Men införandet av systemet, inte bara flygplanet,

JAS 39 Gripen, är naturligtvis det mest påtagliga.

Vi har gjort, om jag får använda Henrik

Landerholms ord, precis som vissa stormakter: Vi

spar det bästa till sist. Det gör vi självfallet också i

det svenska försvaret.

Försvarsministern medgav tidigare att den

ekonomiska krisen till slut innebär ökade

försvarsanslag. Den frågan går aldrig att komma

runt. Den krisen har i hög grad visat sig vara

Flygvapnets kris. Det problemet förbigås med

tystnad. Om Flygvapnet skall bära denna fördyring

på egen hand, har vi i all tysthet gjort en annan

prioritering till förmån för i första hand

markstridskrafter. Marinen har en särskild

problematik att slåss med.

Vad tänker regeringen göra? Skall vi fortsätta att

bygga hangarer och ledningsplatser, men utan att

veta att notan för de plan som skall in i dessa

hangarer kan betalas? Eller är det så att vi skall

ställa in planen utan beväpning? Skall vi bygga fler

ledningsplatser, med allt mindre att leda?

Skulle man kunna tänka sig att

Försvarsdepartementet för ett ögonblick gjorde ett

uppehåll i publicerandet av försvarsministerns tal

och anföranden, och för all del porträtt, och i stället

producerade propositioner med förslag till

lösningar på detta svåra problem?

I högkvarteret finns byrålådor fulla med

utredningar och förslag. Jag är övertygad om att det

finns ett gediget stöd i kammaren för en prioritering

av luftförsvaret. Det är regeringens ansvar att se till

att så blir fallet.

Låt mig sedan övergå till ett annat område som

ligger oss alla i grunden varmt om hjärtat, nämligen

vårt svenska FN-engagemang. Vår tanke om

gemensam säkerhet och den svenska FN-brigaden

är nu på god väg att förverkligas även om mycket

ännu återstår.

När vi först föreslog en svensk FN-brigad var

försvarsministern helt avvisande och sade något om

kostnader på två miljarder och något makabert om

svarta plastsäckar. Den debatten är nu som väl är

förbi. Våra resonemang är konstruktiva.

Majoriteten i utskottet har inte helt avvisat vårt

förslag denna gång. Men man vill skjuta

ställningstagandet på framtiden. Under tiden sker

det dock ett omfattande deltagande av svenska

förband i FN:s regi. Det verkar som om

verkligheten inte alltid kan vänta på

försvarsutskottet.

Det åtagande som nu genomförs i Bosnien stöder vi

alla. Just därför är regeringens ansvar stort för att

organisera verksamheten på ett bra sätt. Facit är

hittills ganska nedslående. Utrikesministern fann

sig inte ha anledning att informera dem som direkt

berördes i Makedonien. Resultatet blev en

förtroendekris. Det var helt onödigt.

Nordbat är en annan gemensam nordisk

angelägenhet. Hur genant är det då inte att från den

norske försvarsministern få höra att beslutet om

förändringen i Makedonien fattades av den svenska

regeringen utan samråd med de nordiska

vännerna? Så nonchalant får man bara inte

uppträda. Att försvarsministern uppträder ovärdigt

i Sveriges riksdag, så som han gjorde i debatten

med Sture Ericson, det kan vi tåla. Vi är ganska

vana vid det här laget. Men försök att inte använda

samma stil i stortinget och folketinget!

Låt mig också säga några ord om Karlsborg. I fjol

skrev ett enigt försvarsutskott att regeringen skulle

återkomma med förslag om sysselsättning i

Karlsborg, och en enig kammare ställde sig bakom

detta. Döm om den vrede de arbetslösa i Karlsborg

känner när regeringen nu kommer tillbaka och

säger att eventuellt kan den tänka sig ett

försvarshistoriskt museum som kanske ger 3--4

arbetstillfällen. Den här kammaren har faktiskt

gjort hela Karlsborg till ett museum, om jag får

uttrycka det så.

I försvarsutskottet intog man då en mycket defensiv

attityd. Ett vanligen frimodigt och med bestämda

åsikter präglat försvarsutskott tassar här som kring

het gröt. Är sitsen så svår? Är det Anders Björck

som är ''lede fi''? Eller är det så att ni egentligen

helst skulle vilja undsätta de svårt trängda

karlsborgsborna?

Det civila försvaret har berörts tidigare. Vi

socialdemokrater är alldeles övertygade om att dess

betydelse ökar, men vi har ingen reservation på

området. Därför lämnar jag den punkten.

Sist och slutligen vill jag bara säga några ord om en

annan mycket otäck fråga. Den har med rasism,

främlingsfientlighet, pennalism och mobbning att

göra. Vi vet att tendenser till detta förekommer i

det svenska försvaret. Det är två saker som jag vill

säga från riksdagens talarstol.

Det ena är att om vi inte klarar att få bort detta ur

det svenska försvaret är åtminstone vi beredda att

med externa resurser se till att alla de fall som

uppdagas utreds. Vi vill visa att vi står på de

värnpliktigas sida.

Det andra är att om vi i en sådan utredning

upptäcker att somliga förband i det militära

försvaret är farligare för oss här i Sverige än vad de

någonsin kommer att vara för ''lede fi'' är vi

beredda att säga att vi klarar oss väldigt bra utan

den typen av förband. Låt detta besked tränga ut

från detta hus, genom kasernväggarna och in på

landets alla mässar!

Debatten

Sökningen gäller bara de rader som redan hämtats. Använd filtren för att begränsa hela datamängden.

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.