Fru talman! Rubriken för denna del av den all-
mänpolitiska debatten är en viktig punkt. Det finns
många anledningar till ett internationellt samarbete.
En anledning är den orättvisa fördelningen av resur-
ser i världen, en annan är att många utvecklingsfrågor
inte kan lösas på nationell nivå utan måste lösas till-
sammans med andra.
Internationella kontakter är nu inte bara till för
problemlösning, utan också för att man ska bli sti-
mulerad och lära av varandra. För alla dessa aspekter
finns ett flertal olika forum. Vänsterpartiet är ett in-
ternationalistiskt parti och välkomnar därför samver-
kan med andra länder. Vi vill försöka utnyttja alla
dessa forum för samverkan.
Jag tror också att alla partier här i riksdagen är för
ett internationellt samarbete. Det vi inte alltid är
överens om är hur detta samarbete ska ske. Vad gäller
EU:s utveckling menar Vänsterpartiet att EU:s orga-
nisation lider av ett demokratiskt underskott. Om man
formulerar det annorlunda och säger att vi vill ha ett
mer demokratiskt samarbete i Europa tror jag inte
heller att någon här invänder mot det.
EU är en blandning av överstatlighet och mellan-
statlighet och inte heller helt tydlig och klar. Tenden-
sen i utvecklingen är däremot klar. Vi får mer av
överstatliga och mindre av mellanstatliga beslut. Inte
minst bekräftades detta av den senaste regeringskon-
ferensen i Nice. En av konferensens huvuduppgifter
var att förenkla beslutsgångarna. Men resultatet blev
det motsatta.
Som jag ser det finns det två huvudlinjer för att
utveckla EU demokratiskt. Båda har sina för- och
nackdelar.
Den ena är att unionen utvecklas mot en ren fede-
ration. Den är inte formellt odemokratisk, men be-
häftas enligt vår mening med stora brister, inte minst
demokratiska. De federationer som historiskt varit
framgångsrika har haft helt andra förutsättningar än
EU 15 eller EU 27. Det har funnits en grund i en
gemensam kultur och ett gemensamt språk. Dessa
båda faktorer är nödvändiga för att olika delar i en
federation ska kunna föra en politisk debatt, ha en
gemensam ekonomi och en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik. En federation av EU 15 eller EU 27
kan knappast sägas uppfylla dessa kriterier. Klyftan
mellan beslutsfattare och medborgare blir stor. Språk
och olika förvaltningsstrukturer är också hinder för en
demokratisk debatt.
Ett argument för federation brukar vara beslutsef-
fektivitet. Ett besluts effektivitet står i direkt propor-
tion till dess legitimitet. Legitimitet kan endast erhål-
las genom en demokratisk process där medborgarna
reellt kan påverka beslut och utkräva ansvar för dessa
beslut. Vänsterpartiet menar att en federation är en
återvändsgränd och motverkar ett hållbart demokra-
tiskt samarbete i Europa.
Den andra huvudinriktningen är ett mellanstatligt
samarbete där de nationella parlamenten behåller
beslutsrätten och får ta ansvar för de beslut man fat-
tar. Därmed inte sagt att de nationalstater vi har i dag
är den för evigt givna lösningen. I en mellanstatlig
samverkan finns plats för samarbete mellan två eller
flera nationer, kanske i olika konstellationer och for-
mer, beroende på vilket område man samarbetar om. I
det mellanstatliga samarbetet är vägen till beslut en
långsammare process, men de har å andra sidan en
mycket större legitimitet och denna är en absolut
nödvändighet för ett fungerande samhälle.
Fru talman! Hur kan då EU:s institutioner ut-
vecklas demokratiskt? Kommissionen är demokratisk
och mellanstatlig i bemärkelsen att det finns en repre-
sentant för varje land. Men när kommissionären är
installerad försvinner den nationella kopplingen efter-
som hon eller han måste avsvära sig det nationella
intresset och enbart företräda EU. Så när kommissio-
nen väl är på plats, var finns då det demokratiska
inflytandet över kommissionen? Var finns öppenhe-
ten i beslutsprocessen? Hur agerar de olika kommis-
sionärerna? Hur ska en väljare i Sölvesborg eller
Bollnäs påverka och utkräva ansvar av en kommis-
sionär? Kommissionen har ensam förslagsrätt, och
ingen väljare kan påverka dem. Kommissionens roll
bör därför minskas.
Europaparlamentet är demokratiskt såtillvida att
det väljs genom öppna och fria val. Parlamentet har
också ett öppet beslutsförfarande. För att bli riktigt
demokratiskt måste samtliga ledamöter kunna ställas
till svars inför alla väljare. Detta är ju också federa-
tionens tanke. Som jag nämnde tidigare anser vi att
det inte finns de nödvändiga förutsättningarna för en
demokratisk federation av EU-länderna. Europapar-
lamentet ska därför inte få ytterligare makt. Ledamö-
terna kan inte demokratiskt ställas till svars för sina
ställningstaganden. Legitimiteten är inte heller speci-
ellt hög. Valdeltagandet i valet till Europaparlamentet
1999 var, med undantag av Spanien och Italien, på
50 % eller därunder. För Sveriges del var valdelta-
gandet rekordlågt, 38,8 %. De enda länder som hade
ett acceptabelt röstdeltagande är de länder som har
röstplikt!
Ministerrådet är demokratiskt på det sättet att le-
damöterna utses av väljarna och kan så länge enhäl-
lighet krävs för besluten också ställas till svars inför
sina väljare. När enhälligheten uppges till förmån för
majoritetsbeslut inträder samma dilemma som finns i
Europaparlamentet. Väljare, t.ex. i Sverige, kan inte
utkräva ansvar av en majoritet bestående av andra
länders ministrar. Vid regeringskonferensen i Nice
minskade dessvärre den delen beslut som kräver
enhällighet. EU blev inte mer demokratiskt, tvärtom!
Ett ganska enkelt sätt att ta ett steg i en mer demo-
kratisk riktning hade varit att ge de nationella parla-
menten förslagsrätt via ministerrådet.
Fru talman! Vänsterpartiet vill påverka EU:s ut-
veckling mot ett mer demokratiskt samarbete. Vi
menar att det i dag är liktydigt med att det mellan-
statliga arbetet ska öka. Det innebär att vi ska utnyttja
alla de arenor som finns för att lösa gemensamma
problem. Det innebär naturligtvis inte att vi då kom-
mer att få igenom beslut som jämt är fördelaktiga för
Sverige. Det blir ett givande och tagande, som det
alltid är i förhandlingar. Men de beslut som fattas
kommer att ha en demokratisk förankring som är
absolut nödvändig för en långsiktigt positiv utveck-
ling av internationellt samarbete.