Herr talman! Konstitutionsutskottet har efter
anmälan tagit upp till granskning agerandet inom
Utrikesdepartementet, UD, i samband med att
Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, i
januari i år tillsatte en tjänst som biståndsråd vid
svenska ambassaden i Managua.
Enligt gällande förordning tillsätts tjänster som
chef vid biståndskontoren av SIDA efter samråd
med UD. Om chefen samtidigt är chef för en
utrikesmyndighet, tillsätts tjänsten dock av
regeringen efter anmälan av generaldirektören.
I en skrivelse till generaldirektören vid SIDA, Carl
Tham, daterad den 24 januari 1994, tog
statssekreterare Alf Samuelsson upp frågan om
tillsättning av Anders Hagwall på en tjänst som chef
för biståndskontoret i Managua. I skrivelsen
underströks vikten av samråd när det gäller
tillsättning av biståndsråd, och Alf Samuelsson
ansåg att den beslutsprocess som var
överenskommen inte hade tillämpats.
Samuelsson anförde följande: ''I de fall som en
anställd vid SIDA eller annan biståndsmyndighet
utnämnts till ambassadör följer med naturlig logik
att UD ansvarar för andremannatjänsten.'' Med
utgångspunkt i detta skriver statssekreteraren att
det inte är acceptabelt från UD:s synpunkt att utse
Anders Hagwall, utan han anser att denne skall
placeras i Maputo i Moçambique. Vidare framför
Alf Samuelsson att Hagwalls fru skall få arbete på
samma ställe.
Min första fråga till utskottsmajoritetens
företrädare Ingvar Svensson är följande. Enligt
uppgift är också ambassadören i Maputo
ursprungligen rekryterad från SIDA. Varför går det
bra med två rekryterade från SIDA på den ena
ambassaden men ej på den andra? Mina
nästkommande frågor till Ingvar Svensson är
följande. Anser Ingvar Svensson att vad den
sökandes fru skall syssla med skall ligga till grund
vid tjänstetillsättningar? Anser inte Ingvar
Svensson att tillsättningar av statliga tjänster skall
ske endast på sakliga grunder såsom förtjänst och
skicklighet?
Vidare anför Alf Samuelsson i skrivelsen: ''Om inte
denna tillsättning återkallas kan konsekvensen bli
att SIDA i framtiden inte kan komma i fråga för fler
ambassadchefsposter av den enkla anledningen att
UD inte kan riskera en upprepning med dess
negativa konsekvenser.''
Min nästa fråga till Ingvar Svensson är: Anser
Ingvar Svensson att det är rätt att framföra sådana
förtäckta hot i samband med tjänstetillsättningar?
Ytterligare ett citat ur skrivelsen: ''Vi,
biståndsministern är informerad i ärendet, anser
detta anmärkningsvärt.'' Detta sista citat, herr
talman, visar på att skrivelsen skickats med
statsrådet Alf Svenssons goda minne.
Herr talman! Samråd har skett i denna fråga, vilket
generaldirektör Carl Tham också påpekar i sin
svarsskrivelse av den 29 januari i år till
statssekreterare Samuelsson.
Utskottsmajoriteten anser att skrivelsen från Alf
Samuelsson till Carl Tham var ett led i detta
samrådsförfarande. Detta anser vi reservanter vara
en mycket märklig slutsats från
utskottsmajoritetens sida.
Min fråga till Ingvar Svensson är: Är det brukligt
att i ett samrådsförfarande skicka skrivelser med ett
sådant innehåll som Alf Samuelsson framför? Hela
skrivelsen och dess innehåll pekar ju på att
statssekreteraren trodde att tillsättningen var klar!
Då är det inte fråga om något samråd, anser vi
reservanter.
Vi socialdemokrater anser att statssekreterare Alf
Samuelssons skrivelse till generaldirektör Carl
Tham skall ses som ett otillbörligt försök att
påverka ett beslut på ett sätt som står i strid med
syftet i 11 kap. 7 § regeringsformen. Jag upprepar
skrivelsens formulering: ''Vi, biståndsministern är
informerad i ärendet, anser detta
anmärkningsvärt.'' Det ger vid handen att detta har
skett med Alf Svenssons goda minne. Därför kan
statsrådet inte undgå kritik.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.