Hoppa till innehåll
Offentia
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: Offentia.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja Offentia

Utforska Offentia · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Arne Kjörnsberg (s), 2002-06-13 (riksmöte 2001/02).

Kort sagt

Arne Kjörnsberg (s) talade i riksdagens kammare den 2002-06-13 om Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Anförandet är 1 558 ord (cirka 8 min läsning). Det är inlägg 94 av 114 i debatten.

Källa: riksdagens protokoll · Period: 2002-06-13, riksmötet 2001/02

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag ska på ett något ovanligt sätt

knyta an direkt till den debatt som vi hade i går här i

kammaren. Men innan dess vill jag säga att jag är

bekymrad över den brutalisering i det offentliga

samtalet som vi har upplevt under senare år. Märk väl

att jag säger det offentliga samtalet. Jag syftar inte

direkt på kammardebatterna.

Demokrati är kanske inte det perfekta styrelse-

skicket, men det är det bästa vi har i alla fall. Demo-

krati bygger på samtal. Meningarna ska brytas mot

varandra. Samtalen kan, och bör kanske till och med,

vara hårda i sak, men de måste vara respektfulla i

tonen. Man måste ha respekt för sina politiska me-

ningsmotståndare som personer.

Jag tycker att det som i huvudsak varit betecknan-

de för skatteutskottets debatter har varit just detta;

hårt i sak, vi driver fram skiljelinjerna men har re-

spekt för varandra som personer.

Det finns en anekdot om det engelska parlamen-

tet, och det är att man aldrig får säga att den ärade

ledamoten far med lögn. Om man tycker det får man

möjligen säga att den ärade ledamoten kanske borde

kolla fakta lite bättre eller något i den stilen. Om man

inte gör detta blir man definitivt avbruten av speakern

i det engelska parlamentet.

Men i gårdagens debatt var det tyvärr en av mina

kolleger som anklagades här i kammaren för att fara

med lögn. Detta tycker jag dessvärre är ett sätt att

brutalisera debatten i denna kammare. Som grupple-

dare för den socialdemokratiska gruppen vill jag

stryka under detta. Men i och med att jag har sagt det

är frågan för vår del överspelad. Jag försökte i går hos

talmannen få tid för detta, men talmannen ansåg att

det inte fanns tid eftersom vi skulle votera. Och tal-

mansämbetet kommer jag aldrig att ifrågasätta. Efter-

som talmannen tyckte så hävdade jag inte min rätt,

enligt riksdagsordningen, att få ordet, utan självklart

rättade jag in mig i ledet.

Detta är bakgrunden till att jag i dag på ett något

ovanligt sätt började mitt anförande.

Nu ska jag gå över till något helt annat.

Det finns värderingar som i alla tider har varit i

stort sett likadana, från de grekiska staterna, över

bergspredikan, över USA:s självständighetsförklaring

1776, över den franska revolutionen 1789 till i mo-

dern tid, om man får personifiera, Martin Luther

King, Nelson Mandela och Olof Palme. Hela tiden

har det gällt alla människors lika värde.

Vi som sitter i Sveriges riksdag eller i någon an-

nan beslutande församling sitter där ju inte för even-

tuellt vackra ögons skull, vi sitter där som företrädare

för våra väljare.

En socialdemokrats uppgift i alla förtroendeupp-

drag är att skapa ett mer jämlikt, mer jämställt och

mer rättvist samhälle för alla, inte bara för några.

Inget är större och inget är viktigare än rättvisa för

alla, inte bara för några.

Skatterna har, och det har jag sagt flera gånger ti-

digare i denna kammare, för oss socialdemokrater i

huvudsak fyra syften.

För det första: Vi ska ta in de skatter som behövs

för att betala våra utgifter, de som vi ofta i stor enig-

het har fattat beslut om.

För det andra: De ska utjämna och minska klyf-

torna, inte öka dem. Och därför, Carl Fredrik Graf,

tycker vi att det är fel med platt skatt. Vi tycker att

om man tjänar mer pengar ska man betala procentu-

ellt mer för en del av detta.

För det tredje: Skatterna ska vara miljöstyrande.

För det fjärde: Detta vet jag är lättare att säga än

att genomföra: De bör vara konjunkturutjämnande.

Inget problem är för stort och inget problem är för

litet för att inte Carl Fredrik Graf ska ha lösningen.

Lösningen för stora problem och små problem är för

Carl Fredrik Graf att sänka skatten. Om Moderaterna

upptäcker någonting som är problematiskt är deras

lösning på problemet: Sänk skatten.

När vi sänker skatterna - och det ska vi göra om

vi har pengar för det, om vi betalar våra utgifter - då

ska det vara rättvist. Vi når aldrig den absoluta rättvi-

san. Men om vi siktar mot skyn kan vi kanske träffa

skogsbrynet, som August Strindberg skriver i Mäster

Olof.

Det faktum att någonting är svårt är ju inte skäl

nog för att inte försöka. Det är inte värdigt människan

att ge upp, som Alva Myrdahl sade. Det kan vara

svårt, men låt oss försöka. Det kan ta tid, och det är

ett skäl i sig att sätta i gång så fort som möjligt. Vi

ska i det här avseendet vara som den trägne arbetaren

i vingården, tycker jag. Vi ska ligga i och göra så gott

vi kan.

Vi socialdemokrater tycker att vårt skattesystem

ska utformas så att vi kan bevara våra välfärdspolitis-

ka ambitioner på minst nuvarande nivå. Det är vår

utgångspunkt. Och det är en händelse som ser ut som

en tanke att detta står i direktiven till den utredning

som kallas Skattebasutredningen.

Vi ska inte ta ut en enda krona mer än vad som

behövs för att klara punkterna ett till fyra, som jag

nyss talade om, nämligen att skatterna ska användas

för att betala utgifterna, att de ska utjämna, att de ska

vara miljöstyrande och om möjligt konjunkturpåver-

kande. Därför har vi kompenserat för egenavgifterna,

och det har vi gjort i tre steg. Då anknyter det till en

del till min värderade kollega Rolf Kenneryds inlägg.

När vi kompenserar för egenavgifterna blir det en

kompensation krona för krona. När Moderata sam-

lingspartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristde-

mokraterna tillsammans med Socialdemokraterna

träffade en överenskommelse om ett nytt pensionssy-

stem ville de först nämnda fyra partierna absolut ha

egenavgifter. Vi tyckte att det var fel, men för att

klara det stora, ett offentligt obligatoriskt pensionssy-

stem i vårt land, accepterade vi det upplägget. Vi

tvingades till det. Vi talar om att vi inte tycker om

det, men man kan inte få allt här i världen.

När sedan ekonomin har gjort det tillåtet att kom-

pensera för dessa egenavgifter har vi hittills gjort det i

tre steg. Eftersom det är en kompensation krona för

krona, blir det så att de som har betalat högst egenav-

gift får mest tillbaka. Det ligger i sakens natur. Sam-

tidigt - och det vet jag inte om alla är så medvetna

om, men skatteutskottets ledamöter är naturligtvis det

- innebär detta att vi skärper progressiviteten.

Egenavgifterna var ju avdragsgilla. För mig bety-

der det att egenavgiften på marginalen var värd 55 %.

Men för en mig närstående person som är sömmerska

hemma i Borås var denna avdragsrätt på marginalen

värd 30 %. På det sättet har vi skärpt progressiviteten,

och det skäms jag inte ett dugg för.

Tjänar man mer ska man betala mer i procent, en-

ligt vår mening. Det var också ett skäl till att vi inte

tyckte att det var bra med dessa egenavgifter. Men

har vi socialdemokrater å andra sidan träffat en upp-

görelse står vi för den. Jag möts ofta av: Varför ska

man hålla på att kompensera för egenavgifterna? Det

är väl bara att slopa dem.

Då svarar jag: Nej, en socialdemokrat står för de

överenskommelser som han har träffat, och vi har

träffat en sådan överenskommelse.

Vi har alltså genomfört tre steg. Nu vill vi fort-

sätta med det fjärde steget. Men det ska vi göra när

ekonomin så tillåter. Aldrig mer det ekonomiska

moras som vårt land befann sig i för några år sedan!

Aldrig skattesänkningar på kredit eller med hjälp av

lån!

Rättvisa och trygghet är våra ledord. Om vi får

väljarnas förtroende kommer dessa ord också att vara

våra ledstjärnor för den skattepolitik som vi kommer

att bedriva efter valet. Flera av mina kolleger har talat

om att det är flera utredningar tillsatta. De allra flesta

av dem är parlamentariska, och jag hoppas att de

olika partiföreträdarna ska känna det meningsfullt att

delta i dessa utredningar som ska göras om fastighets-

skatt och arvs- och gåvoskatt, förmögenhetsskatt.

Hur det blir med momsen vet jag inte, om det ska

bli en parlamentarisk utredning eller ej, men den ska i

alla fall utredas. Så vi har säkert mycket att göra

också efter valet, om nu väljarna tycker att vi ska

komma tillbaka. För egen del vill jag inte ta munnen

för full, det är väljarna som avgör om jag ska komma

tillbaka hit också till hösten.

Fru talman! Eftersom jag inte väntar mig några

repliker på mitt anförande vill jag redan nu passa på

att framföra ett tack till några av mina kolleger.

I första hand vill jag tacka de fem som i och med

denna mandatperiods utgång lämnar riksdagen. Det är

Carl Fredrik Graf, Lisbeth Staaf-Igelström, Carl Erik

Hedlund, Catharina Hagen och Gudrun Lindvall. Jag

vill tacka vårt kansli med kanslichefen David Ask i

spetsen, och jag vill tacka alla ni andra i skatteut-

skottet.

Jag vill också passa på att tacka finansutskottets

avgående ordförande Jan Bergqvist för allt som han

har lärt mig. Det viktigaste som han har lärt mig är:

Läs på och glöm aldrig att du är förtroendevald! Des-

sa två viktiga lärdomar har jag fått från finansutskot-

tets ordförande.

Jag vill tacka er för debatterna och för de vänliga

ord som jag ofta har mött. De värmer i hjärtat när

man sitter i sin kammare och försöker att fundera.

Tack så mycket!

Jag yrkar bifall till förslagen i finansutskottets

betänkande.

Debatten

Sökningen gäller bara de rader som redan hämtats. Använd filtren för att begränsa hela datamängden.

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.