Fru talman! Maud Olofsson har gjort sig känd som riskkapitalbolagens kanske främste representant i svensk politik. Hon hyllar ofta de stora företag som äger och driver vårdföretag, omsorgsföretag och skolor under kortare perioder för att sedan göra stora vinster.
Det finns en del som tror att vi i Vänsterpartiet är motståndare till riskkapitalbolag över huvud taget. Det är inte sant. Riskkapitalbolag har en roll att fylla, till exempel för att stimulera innovationer och entreprenörskap.
De är dock sällsynt dåligt lämpade för att gå in i välfärdssektorn därför att då kommer vinstintresset in som en drivkraft, och vinstintresset leder fel, menar vi.
Med den öppning som har funnits att ta över vårdföretag, vårdcentraler, sjukhus, skolor, förskolor och omsorgsföretag minskar riskkapitalet för den sektor där det borde finnas. Det finns ingen anledning att söka upp riskfyllda nya innovationer som behöver stöd när man kan få garanterade vinster inom vården med svenska skattepengar. Det är dessutom en helt konjunkturokänslig verksamhet, för vård kommer vi att behöva och skatt kommer vi att avsätta till vård och utbildning oavsett konjunktur.
Vinstnivåerna i dessa företag är oerhört höga. Många tycker att elmarknaden skor sig på människor, och det gör jag också. De har en vinstandel på ungefär 15 procent. Inom omsorgsverksamheten som drivs privat är vinstnivåerna 33 procent.
Företagen finns i Jersey, i Guernsey och i andra skatteparadis, och placeras där just för att slippa betala skatt. De vill inte bidra till den vård, omsorg och skola som de tjänar pengar på.
Dessa riskkapitalbolag borde ägna sig åt det de ska, nämligen åt innovationer och unga entreprenörer och inte åt att bedriva välfärd - som inte ska handla om vinstintresse.