Herr talman! Denna dag har varit en intressant dag.
Vi har i åtta timmar talat om husläkarsystemet. Det
är intressant att höra hur vissa ledamöter ur
regeringspartierna kritiserar oss i Ny demokrati för
att vi har ändrat oss. Det är möjligt att man har
uppfattat det som att vi har gjort något som är
formellt fel. Det är mycket möjligt att den kritiken
är befogad. Men jag kan aldrig tänka mig att det
formella är viktigare än sakpolitiken. Det är ju just
det som riksdagen har kritiserats för, nämligen att
det formella ofta är viktigare.
Ny demokrati var ett parti som skulle införa sunt
förnuft i politiken, och vi skulle representera
väljarna.
Vi ha nu funnit att vi kanske gjorde fel när vi
fattade vårt första beslut i detta ärende, speciellt
med tanke på att förslaget ändrades under
hanteringens gång. Vi fick inte riktigt det vi hade
begärt.
Man kan också undra varför vi här i dag i åtta
timmar har diskuterat denna fråga. Vad är det för
mening att diskutera om vi inte har möjlighet att
ändra oss? Jag trodde debatter var till för det. Jag
trodde att man skulle lyssna till olika argument.
Men i riksdagen får man inte ändra sig fyra veckor
innan, utan att det omedelbart blir en svekdebatt.
Jag skulle vilja förorda att man i fortsättningen inte
lade ned så mycket tid på de meningslösa
debatterna. Tänk om ett företag skulle använda sin
arbetskraft på detta sätt. Jag garanterar att det
företaget skulle gå i konkurs. Vore det inte bättre
att i fortsättningen skicka in protokollen från de
olika partierna. Då har man rösträkningen
omedebart klar, och vi slipper detta skådespel.
Vi har faktiskt lurat alla de som sitter på läktarna
att tro att vi kanske kan ändra oss här och att
debatten verkligen betyder någonting. I ett företag,
när man diskuterar olika frågor, bollar man saker
och ting mot varandra. Därefter fattar man ett
beslut. Men tydligen är det inte så i riksdagen.
Jag frågar därför: Vilken heder är det vi pratar om,
Ny demokratis eller riksdagens? Det får ni fundera
på.
(Applåder)