Hoppa till innehåll
Offentia
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: Offentia.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja Offentia

Utforska Offentia · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Allmänpolitisk debatt

MARIANNE CARLSTRÖM (s), 1994-02-11 (riksmöte 1993/94).

Kort sagt

MARIANNE CARLSTRÖM (s) talade i riksdagens kammare den 1994-02-11 om Allmänpolitisk debatt. Anförandet är 1 374 ord (cirka 7 min läsning). Det är inlägg 66 av 101 i debatten.

Källa: riksdagens protokoll · Period: 1994-02-11, riksmötet 1993/94

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jämställdhet kan ha många olika

infallsvinklar. En är frågor som underlättar

vardagslivet för kvinnor och män. Där har

konsumentfrågorna en viktig plats.

Svenska konsumenter har haft en mycket gynnad

ställning. Man frågar ofta varför vi inte har en

livaktigare konsumentrörelse i vårt land. Svaret är

helt enkelt att det inte varit lika nödvändigt här som

i en del andra länder. Vi har haft starka institutioner

och en lagstiftning som har värnat om

konsumentens trygghet. Det har helt enkelt inte

varit lätt att sälja odugliga varor till svenska

konsumenter.

Hemmets forskningsinstitut tillvaratog kvinnornas

krav på lättskötta och funktionsdugliga hem.

Konsumentverket höll efter fabrikanter av alltifrån

hårtorkar till trehjulingar och borrmaskiner, s-

märkningen gav oss säkra elektriska apparater osv.

Men nu är mycket utav detta hotat. Det kommer

att innebära ännu större krav på oss kvinnor att

lägga ner tid, möda och intresse på något så onödigt

och ointressant som att vara misstänksamma. Vi

använder redan nu en mycket stor del av vår tid till

konsumtionsarbete. En försvagning av

konsumentpolitiken lägger ytterligare bördor på

oss kvinnor.

Varför skall man slå sönder det som fungerar bra?

Jämlikheten och friheten har ökat genom

jämställdhets- och konsumentpolitiken. Vi har fått

många starka konsumenter som vet sina rättigheter.

Det är konsumenter som har fått utbildning i skolan

och stöd av konsumentorganisationerna. Den

verksamheten behöver byggas ut och stärkas i

stället för att brytas sönder.

Det är inte lätt att vara konsument i dag, snarare

tvärtom. I dag kommer reklamen in i våra hem på

ett mer påträngande sätt än någonsin förr. Det är

inte lika lätt att avstå från reklam i TV som det är

att hoppa över reklamen i dags- och veckopress.

Ändå visar det sig att många människor använder

reklamavbrotten i TV-programmen till att byta

kanal eller till en paus i TV-tittandet.

Det är stort slöseri att lägga så mycket resurser på

reklam, resurser som i stället kunde användas till

information och konsumentupplysning. I stället för

köpövertalning kunde man vädja till

konsumenternas rationella behov och

kvalitetsanalys.

Tyvärr har reklamen också blivit mer

könsdiskriminerande, detta trots att vi trott att det

bara varit en tidsfråga innan vi skulle få en lag mot

könsdiskriminerande reklam. Hur länge skall vi

vänta på den lagen?

Ett resultat av en fungerande konsumentpolitik är

jämförpriserna som vi har haft i 20 år. Det finns nu

en risk att de försvinner på vissa varor fr.o.m.

sommaren 1995. Det beror på att EU:s regler skall

gälla enligt EES-avtalets tidsplan. Det innebär att

varor i standardiserade förpackningar inte behöver

märkas med jämförpriser.

I dag vet vi att tre av fyra konsumenter tittar på

jämförpriser när de handlar. Kunderna tycker att

de fyller en viktig funktion, och användningen av

dem ökar. Eftersom handlarna också är positiva till

jämförpriser kan vi hoppas att få behålla dem även

i framtiden. I så fall kan man räkna detta som en

följd av Konsumentverkets långsiktiga, aktiva

arbete.

I detta perspektiv är det oroande att

Konsumentpolitiska kommitténs majoritet har lagt

ett förslag som innebär stora förändringar i

konsumentpolitiken. Kommittén föreslår att delar

av finansieringen av den statliga

konsumentpolitiken skall ligga på näringsliv,

kommuner, enskilda konsumenter och

konsumentorganisationerna.

Att fler departement i framtiden skall ha ansvar för

konsumentpolitiken kan knappast innebära en

effektivare konsumentpolitik. Det blir i stället ökad

byråkrati. Vem skall ta helhetsansvar för den

verksamheten? Vi vet ju hur det har blivit med

bostadspolitiken. Ännu har inte någon minister

deltagit i bostadsdebatterna, trots den katastrofala

situationen på bostadsmarknaden.

Dagens samhälle kräver med andra ord inte mindre

utan mer konsumentutbildning och

konsumentinformation. Det betyder att regeringen

måste säga nej till Konsumentpolitiska kommitténs

organisationsförslag. Förslaget stärker inte

konsumenteras ställning, tvärtom.

Vi socialdemokratiska kvinnor vill ha starka och

medvetna konsumenter. Det gynnar kvinnorna och

jämställdheten.

Invandrar- och flyktingpolitik

An. 68 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! De flesta av oss har uppfattningen att

FN:s viktigaste uppgift är att förebygga och

förhindra att flyktingsituationer uppstår. Varje

flykting är en påminnelse om ett misslyckande, ett

misslyckande för det internationella samfundet som

inte förmått medla mellan de stridande och att

upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter.

Situationen i Bosnien visar med stor tydlighet hur

viktigt det är med samarbete och samsyn mellan

länderna i Europa både nu och i framtiden. De

flesta partierna här i riksdagen betonar också

vikten av ett europeiskt samarbete och en

europeisk samsyn på flyktingar och flyktingskapet.

Särskilt viktigt tycker vi att det nordiska samarbetet

är, men hur ser det ut? Sverige har inte samma

inställning som våra nordiska grannar i synen på

uppehållstillstånd när det gäller de bosniska

flyktingarna.

Danmark har gett tillfälliga uppehållstillstånd som

ges för sex månader i taget upp till två år. Vad som

händer efter tvåårsgränsen vet ingen i dag. Den

närmar sig. För oss är det naturligtvis intressant att

se hur den danska regeringen tänker göra. Skall den

förlänga de tillfälliga uppehållstillstånden

ytterligare ett år, eller skall man ge permanenta

uppehållstillstånd?

Norge har också gett tillfälliga uppehållstillstånd

med ett klart ställningstagande om att de skall

återvända till hemlandet när skyddsbehovet inte

längre finns. I Norge pågår dessutom en intressant

diskussion som kan innebära förändringar i dess

flyktingpolitik.

Sverige har gått en egen väg och gett bosniska

flyktingar permanenta uppehållstillstånd, bl.a. med

motiveringen att de som vill återvända kan göra

det. Varför gick det inte att enas om en gemensam

nordisk hållning i fråga om uppehållstillstånden?

Det gick bra att enas om visumtvång. Vad händer

med svensk flyktingpolitik om vi inte samarbetar,

eller om vi har ungefär samma syn på

flyktingpolitiken som våra nordiska grannar och

övriga europeiska länder? Vi kan inte ensamma

bestämma dagordningen.

Jag är väl medveten om att invandrar- och

flyktingkommittén har i uppdrag att diskutera och

komma med förslag om tidsbegränsade

uppehållstillstånd. Det är en komplicerad fråga.

Det är desto mer förvånande att Birgit Friggebo

lägger fram ett förslag om tidsbegränsade

uppehållstillstånd i den diverseproposition som

levererades strax före juluppehållet.

Dessa tillstånd skall enbart gälla vid naturkatastrof

eller ekologisk katastrof. Jag kan också tycka att

det kan vara berättigat med begränsade

uppehållstillstånd i de situationerna. Men jag

tycker också att möjligheten skall finnas att ge

tidsbegränsade uppehållstillstånd vid väpnade

konflikter och allvarliga kriser.

Det finns många frågor att lösa runt tidsbegränsade

uppehållstillstånd, det är jag medveten om, t.ex.

hur återvändandet skall ske, om det skall vara

frivilligt eller om det skall vara tvingande, hur man

under tiden skall ta hand om barnen, o.s.v.

Herr talman! Det har också kommit alltmer

alarmerande information om situationen i Kosovo.

UNHCR har vädjat till Europas länder att

åtminstone under vintern inte sända tillbaka några

flyktingar till Kosovo. Enligt många rapporter har

situationen i provinsen hårdnat. Trakasserierna har

ökat och den allmäna situationen för människorna

är mycket svår.

Personal från Invandrarverket och

utlänningsnämnden har varit i Kosovo två gånger

under det senaste året. Man hade nu tänkt resa igen

men har inte fått visum. Jag är medveten om att vi

inte har lagliga möjligheter att bevilja grupper av

människor temporära uppehållstillstånd, men

möjligheten till verkställighetsstopp finns ju.

Det har också kommit mer och mer information,

och också kartläggning, om sexuella övergrepp på

framför allt muslimska kvinnor från Kosovo.

Våldtäkter har begåtts av serbisk polis eller

paramilitära grupper. Det handlar inte om enstaka

våldtäkter, utan om systematiska övergrepp som ett

led i förtrycket, eller en form av tortyr.

Detta kommer inte alltid fram vid de utredningar

som görs av Invandrarverkets handläggare. Att

kvinnorna har svårt att tala om övergreppen är inte

så svårt att förstå. Vad som har hänt kommer oftast

fram efter många besök på läkarmottagningarna

och vid samtal med sjukvårdspersonalen på

förläggningarna.

Vid UNHCR:s exekutivkommittés möte i oktober

1993 antogs ett förslag rörande sexuella övergrepp.

Det här tillägget har Sverige ställt sig bakom enligt

vad Birgit Friggebo sade i en interpellationsdebatt

den 13 januari, och att den tolkningen av

Genevekonventionen skall tillämpas av svenska

myndigheter vid prövning av enskilda ärenden. Det

stämmer inte. Visserligen har SIV beviljat

våldtagna kvinnor från Bosnien flyktingstatus, men

våldtagna kvinnor från Kosovo får avslag på sina

ansökningar. Vari ligger skillnaden om polis våldtar

kvinnor i Bosnien och polis våldtar kvinnor i

Kosovo? Myndighetsperson som

myndighetsperson, våldtäkt som våldtäkt,

Lagstiftningen är solklar på den här punkten, sade

Daniel Anderson, politisk sakkunnig hos Birgit

Friggebo, i ett lokalradioprogram i Örebro för kort

tid sedan. Alltså borde de sexuella övergreppen av

myndighetspersoner ge uppehållstillstånd åt dessa

kvinnor.

Debatten

Sökningen gäller bara de rader som redan hämtats. Använd filtren för att begränsa hela datamängden.

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.